life is a roller coaster
Rubriken stämmer in så jävla bra. Livet är verkligen en bergochdalbana, ena stunden kan man vara på toppen för att i nästa ögonblick vara så långt ner man kan komma. Det kan hända så fort att man knappt hinner reagera.
Men vet ni vad? Man är aldrig ensam på den där bergochdalbanan och det är de människorna som sitter bredvid dig och håller dig hårt i handen när du blir rädd som är dina riktiga vänner. Jag är en sådan som har väldigt svårt för att helt släppa in folk, jag kan verkligen inte, hur gärna jag än vill, berätta exakt vad jag tycker, tänker och känner för någon. Antar jag är rädd för att bli sviken. Men när jag kom till tennisen idag och träffade världens bästa vänner fattade de genast att jag var nere. Riktiga vänner som ställer upp, även om de aldrig får höra riktigt hela historien. Fan, jag fattar inte hur de kan stå ut med mig, men för att de gör det älskar jag dem något enormt. Världens bästa vänner, hela bunten. Sommaren kan inte bli annat än bäst med er, fan vad jag älskar er.
