typisktsanna

Igår var det skolavslutning och det var en ganska känslosam sådan kan man säga. Sista dagen i hemmestaskolan med världens bästa klass, som tyvärr bjöd på skitväder men vem bryr sig om sådant egentligen. Igår brydde jag mig inte speciellt mycket. Först på morgonen vaknade jag upp med halsont och det var verkligen inte kul. Fick knappt i mig någon frukost och fick en fin kommentar av min bror att jag lät som Kalle Anka när jag pratade...(?) Men att stanna hemma var aldrig något alternativ så jag tog med mig en påse halstabletter och som tur var mådde jag bara bättre och bättre senare under dagen.

Själva avslutningsceremonin, som vanligtvis äger rum ute på skolgården, fick på grund av vädret flyttas in till gympasalen. Det delades ut olika stipendium, några uppträdde och sjöng och som vanligt så höll våran rektor ett långt och segt tal. Sedan åkte vi till kyrkan en snabbis, kom tillbaka och åt en avslutningslunch som jag tyvärr inte heller kunde äta så mycket av.. Efter det gick vi upp till klassrummet för att tillsammans med våra föräldrar och släktingar fika lite granna, kolla på bilder och filmer från klassresan på Fårö och sist men inte minst för att få våra slutbetyg och säga adjö.
När det var dags att säga hejdå kunde jag inte hålla tårarna tillbaka och det var jag inte ensam om,  t.o.m vissa killar fick tårar i ögonen. Våran klass har verkligen varit så sjukt bra under dessa fyra år på hemmesta och att vi nu ska splittras när vi är som tajtast känns konstigt och sorgligt. Jag känner mig fortfarande idag alldeles kluven (och kommer nog fortsätta med det ett tag till) , för jag ser verkligen fram emot att börja gymnasiet i höst och skulle inte kunna tänka mig att komma tillbaka till hemmesta men jag kommer sakna klassen så mycket. Men som vi sa, 9b1 för alltid.

Eftersom jag inte hade mått så bra på morgonen hade jag egentligen tänkt vara hemma och strunta i Grisslingefesten men jag ändrade mig senare under dagen och åkte till Grisslinge ändå, det är inte varje dag man går ut nian och något känns det som om man borde hitta på. Grisslinge visade sig dock vara rätt så segt och händelselöst, så jag följde med filip hem till honom där vi träffade några andra från klassen och bara tog det lugnt. Ett bra slut på dagen.

på väg till fårö