typisktsanna

Igår var det som ni nog vet första april, den officiella dagen på året då man får driva med människor utan att de egentligen har någon bra anledning att bli sura - det var ju faktiskt första april! Jag brukar alltid vara den som blir lurad istället för att lura andra, om det är för att jag är ganska lättlurad eller för att jag är sämst på att hålla masken vet jag inte riktigt... Men jag tror det är en blandning av de båda.
Igår låg jag i sängen i princip hela dagen men lyckades ändå bli lurad flera gånger. Jag misstänkte inget när jag fick ett sms om att en kompis träffat på Björn Gustafsson i stan och fått en kram (det är inget man skojar om), inte heller anade jag att lillebrors historia om hur en klasskamrat hade hoppat från en plint och lyckats bryta benet så det varit böjt i en väldigt onaturlig vinkel var ett försök att lura mig. Ja, det blev ett väldigt lyckat försök och han kände sig nog ganska nöjd när han gick iväg med ett stort flin i ansiktet. Usch ibland är jag en aning för naiv... Men jag var faktiskt sjuk, och då tänker man inte riktigt ordentligt..